Åkte till Downtown vid halv nio i morse. Call time 9. Jag var jätte exalterad, visste ju ingenting om vad det var jag skulle göra? Fick ett samtal igår på Sebbes födelsedags middag om att vara med i ett fitness shoot, det var allt jag visste. Jag kommer dit och får genast hår och smink fixat, frågar runt vad det är vi ska göra och alla ser snopa ut och förklarar "samma som vi gjorde på audition" eh..? Okej, inte en aning.

Jag hann iaf med tiden förstå att det var en tv reklam för en trampolin, typ. Denna produkt: http://www.facebook.com/home.php?#!/pages/The-JumpSport-Fitness-Trampoline/121488977877705

Det var folk i alla åldrar där just för att vi spelade in olika scener. Min uppgift som modell var att på ett shoot göra "snygga" situps och fortfarnde se bra ut liksom, svårare än man tror. Annars hoppade jag mest på mattan och såg glad ut. Det blev en riktig heldag och jag träffade jätte mycket underbara människor och kan inte vänta tills jag får se resultatet. Blev även kompis med en liten pojke som hade lite problem med sin replik, han var ju trots allt bara 3 år gammal så jag försökte hjälpa honom lite och efter det var vi bästisar. Jag älskar barn. De är bäst! Här har ni mig min sportigt gräsiga outfit och lille professor Brandon.

En superkul dag med endast en sak jag önskar jag slapp se. Föräldrar som lever ut sina drömmar genom sina barn. Låt dom vara! Jag blev jätte upprörd då en mamma och pappa till en 5 årig pojke var vansinniga, svor, svettades av nervositet, drog honom i armen, berättade hur värdelös han var och suckade och stönade vart annat för att han klantade sig i sin replik, men hallå? Allvarligt, han är 5 år gammal och var nervös. Det blir ju inte bättre av att berätta för någon som gör fel hur dålig den är, det ger ju motsatt effekt. Försök att peppa istället. Jag gick fram till honom klappade honom på axeln och berättade hur duktig han var och efter det tittade han bak varannan minut på mig när jag stod där bakom och hoppade just för att se om jag var där.. den enda personen som faktiskt peppade honom. När hans föräldrar för en 20e gång kommit in mitt i filmningen trots att crewet sa "Please can the parents can leave the scene" men ändå skulle de dit och klanka ner på honom, slå med pennan på manuset och gapa på att han för i helvete skulle säga rätt. Till slut kunde jag inte hålla mig längre och jag är oftast inte den som säger ifrån men jag kunde inte låta bli, lilla killen grät ju så jag bad dom att sluta och att det inte skulle tjata på honom mer och att de skulle sluta upp. De slutade och till slut satte han sin replik.. då pustade jag ut och kan nog sova i natt!